Träningen har inte alls varit bra på slutet. Så gott som obefintlig faktiskt. I måndags sprang jag en femkilometersrunda med hunden. Jag fick dra henne sista biten, hon stannade och skulle nosa på allt, körde ner huvudet och tittade på mig under lugg. hon var trött. Säker sviter efter löpningen och hettan som var i helgen. I går var jag ute med L, sex kilometer blev det, inte alls jobbigt på något sätt. Skulle få introduktion på gymmet sedan, så ja tänkte ju ta ut mig där. När jag väl är där, så har de tagit fel på tid och dag, så hon som skulle visa mig runt hon var inte där. Jag sprang en kvart på löpbandet i iallafall, styrkemaskinerna fick jag inte använda förrän jag fått introduktion. Skitnödigt så in i vassen :-) Men i morgon eftermiddag skall det bli! först MBC och sedan gym. Jorå.

Kommer precis från massage. Höftböjaren fortfarande. Denna gång kändes det annorlunda, hon hittade en punkt där det verkligen kändes. Bra! Nu hoppas jag vi får bukt med det här, det är drygt att ha ont hela tiden. Fast ont är egentligen fel uttryck, men det känns. Drygt att känna av höften/höftböjaren hela tiden, varje rörelse jag gör med benen.

Älskade unge!

C uppsatsen går sakta men säkert framåt. Jag skall göra ett ryck nu. I eftermiddag hämtar jag Alma och vi två drar till mora på lite shopping. Det var längesedan och vi kan behöva lite egentid jag och hon.

Ger upp tror jag!
Känns bara blä med uppsatsen efter allt kämpande. Jag är helt slut och förstår inte längre vad jag varken läser eller skriver. Hade ett möte igår med handledaren som undrade om jag kanske behövde fler vetenskapliga artiklar. Han förklarade och jag stod på mig, och menade att jag anser att jag har en bred grund av tidigare forskning att stå på. Han lovade att läsa igenom hela uppsatsen i morse och sedan komma med feedback, vilket han inte gjorde utan vidhöll att jag behöver artiklar. Och sedan var kommunikationen slut. Jag fick inte svar på frågor jag skickade. Letade artiklar med brinnande tangentbord, fann några relevanta, visst, men vilket hästjobb att läsa på dom, sammanfatta dem i uppsatsen och även referera till dem i diskussionen.

Jag kastar in handduken.

Jag kör på de här sista veckorna innan jag börjar jobba, får den opponeringsklar, så jag kan gå upp i augusti i stället. Förhoppningsvis kan jag på så sätt använda endast dagtid till att plugga så och slipper sitta här dygnet runt som det har varit tre sista veckorna. Den sista uppgiften skall kompletteras också, och det känns faktiskt riktigt lockade att ta itu med det, allt för att slippa uppsatsen. Blä. Jag har tom gråtit över den idag.

Det är ett beslut som inte känns helt rätt, men ändå -jag måste inse att jag inte hinner. Hellre att det tar lite extra tid att få examensbeviset, än att jag lämnar in nåt slarv som jag inte riktigt kan stå för. På det viset känns det bra. men inte på det andra viset. Det viset som var att jag skulle var klar nu i juni. Men man kan inte var perfekt jämt.

Åh. Uppsats. Blä. Handledningen är så gott som obefintlig. Men jag ska göra det. Ska satsa allt nu kommande tre dagar, och söndagen. Måndag ska den vara inne. Men jag ska i alla fall gå upp till opponering, sedan om jag får komplettera hela sommaren var en annan sak.

Igår skrev jag in mig på det skitnödiga gymmet. Helt mot mina principer, hahaha, men jobbet betalar, så då får det gå.

Den 11 juni börjar jag jobba. Det skall bli intressant och se hur jag klarar den biten, efter alla år här hemma vid datorn. Skall bli skönt faktiskt. Jag hoppas även kunna träna pass på gymmet i samband med arbetstiderna. Före och efter, beroende på hur P jobbar och så. De tre veckor han har semester tänkte jag i alla fall försöka klämma in ett par pass i veckan, tänk vad skönt att ha det gjort.

Igår gick allt i ett hela dagen. Lasarettet, gymmet, blodgivning, bla bla, stress stress. När jag äntligen fick feedback på uppsatsen så tyckte han att jag behöver fler artiklar. "Allt annat är oväsentligt om det inte finns vetenskapliga artiklar". Happ. Bara att sätta sig och leta igen så. P ringde och svar på väg hem tidigare. Jag drog på mig träningskläder och drog iväg ut så fort han kom innanför dörren. En skön runda på ca 5 km blev det i härligt ljummen försommar (väl?) kväll. Sedan plankor. Rak, vanlig planka 1 minut
sidoplanka åt varje håll 45 sekunder, sedan vanlig rak igen i 90 sekunder. Magrutor -come to me!

Nej! Vågen måste fått fnatt. Troligen slut på batteri... Så lite kan jag inte väga och se ut som jag gör :-)

Surt att jag blivit snuvig. Halsen svider och känns svullen och skallen småbankar. Ska överdosera cvitamin och vila mig idag. P jobbar kväll denna vecka, så det blir till att pussla. I morgon är det blodgivning och introduktion på gymmet. Slår nog till på ett kort nu. Kör pass över sommaren när jag jobbar, sedan kan man ju springa hela vintern :-)

Ska fila på det sista på uppisen idag. Snart är den klar. Hoppas inte handledaren har alltför mycket att klaga på, så den kan gå till opponering om en vecka.

De där 88 pannorna jag snackade om, det måste vara en synvilla. För vågen står verkligen på 84,6 kg. Gött mos! Kanske Det Skitnödiga Gymmet kan hjälpa mig att bli av med 10 till så är jag nöjd sedan! Tror jag.

Så har även jag fallit till föga för Det Skitnödiga Gymmet som får alla mina vänner att hellre lyfta skrot och svettas i en trång lokal istället för att vistas ute i solen och den friska luften. Allt verkar så viktigt och hemligt och sektiskt...

Jag har tid för en genomgång och information i morgon eftermiddag. Tänkte kanske att OM, om, OM jag får det där jobbet i grannkommunen (där dom har pass, här har dom 'bara' gym), så kunde jag ju gå på pass i anslutning till jobbet. Och får jag inte jobbet, så har ju i alla fall mitt andra jobb pröjsat för kalaset med min friskvårdspeng. Så då får jag väl börja gymma då...

Favoritfrukosten. Turkisk yoghurt, linfrön, physsilliumfrön, paranötter, valnötter och ett halvt granatäpple. 

 

 

 

 

 

Jag borde slita med uppsatsen. Jag borde verkligen sätta igång. Jag behöver bara börja. Förmiddagen har spenderats med att göra små ändringar här och där och läsa lite artiklar, söka lite annat. Nu börjar jag.

Veckan som kommer tänkte jag försöka utmana mig själv lite...

Söndag Långpromenad

Måndag Jogging och styrka
Tisdag MBC
Onsdag Jogging eller promenad.
Torsdag MBC och insanity, jojomen, två pass på samma dag.
Fredag Jogging och styrka
Lördag Vila
Söndag Långpromenad, minst en mil.

Denna vecka blir det kvällsträning eftersom maken jobbar förmiddag. Skööönt, då hinner man mest. Värre blir det nästa vecka! Jag hoppas jag har möjlighet att jogga lite längre denna vecka. Om jag joggar i snitt 5 km, och utmanar med att kanske ta en åttakilometers en dag? Vi får se, men utmaning behövs.

Drömupplägg vore ju om en av joggarna kom att bli intervaller, en av joggarna blir backträning och en av dem blir långtur. Wihooo, hoppas jag lyckas.

...och idag är jag tillbaka på 88 pannor igen. Vad är det som händer?

Vad hände med vågen?

Jag har ju stått stilla så länge nu, så jag hade bestämt mig för att inte väga mig. Inte lika ofta som förut i alla fall. I söndags, innan vi drod till Italien så vägde jag mig, och vågen visade (som vanligt) på 87,nånting. Därikring, eller mellan 86,6 (som är mitt minsta sedan Luxenburg) och 90 har jag ju legat stilla sedan midsommar. Typ. Upp två, ner två. Men allra mest runt 88 kilo, plus minus ett kilo.

Igår när jag ställde mig, mest för att konstatera vad allt vinet, alla desserter och all hunger (!) och avsaknaden av ordentlig träning kan göra, så blev  jag sannerligen förvånad. 85,6 kilo. Jag var tvungen att väga mig igen, för jag kanske hade sett fel. Det kändes mer som 95,6, det var absolut ingen överraskning i så fall... men det stod verkligen 85,6 kilo.

Och i morse efter toabesöket så skulle jag kolla att siffrorna hade normaliserat sig DÅ STÅR DET 84,6 PÅ VÅGEN!!!!!! 

Vad har jag gjort? På en vecka? Minns ju sedan förra året, att det gick så sakta en längre tid, kanske 0,1-0,2 neråt, för att sedan rasa ett par kilo på ett bräde.

Jihooo!

Hopps, det var ett tag sedan nu.... Jaja, så kan det bli.

Rom. Underbart. Vi hade så vackert väder, trots att det regnade när vi åkte från flygplatsen till hotellet. Sedan sprack molntäcket upp och solen sken på oss i alla 4 dagar, med en temperatur, som jag gissar låg på runt 25 varma. Härligt. God mat och trevligt folk. Intressant föreläsning också, med en Sanna Nova Emilia. Hon hade mycket klokt att säga, även om jag upplevde att hon liksom aldrig kom till dörren. Kanske var det för att hon var så intresserad och engagerad i våra livsöden, glädjekällor och djupaste avgrunder. En härlig människa, med ett fångande sätt att berätta. Karismatisk. Gott.

Mäktigt. Man fattar inte hur stort det var, förräns man står där bredvid och är liten som en myra.

Anställningsintervju idag. Jag vet inte vad jag ska säga om den. Sökte jobb som boendeassistent för ensamkommande flyktingbarn. Det visade sig att rekryterarna tyckte att jag skulle passa bra för en annan tjänst på samma ställe, som de hade upptäckt att de behövde, och liksom utformat. De frågade om jag, med min bakgrund i köken och min nuvarande utbildning, var intresserad, och vad ska jag svara på det?? Klart man vill ha jobb, men jag har ju inte gått 4 år på högskola för att ta jobb i kökssvängen igen. Men en fot in i alla fall och intervjun gick bra i övrigt. jag tycker i alla fall själv att jag skötte mig bra med tanke på att jag knappt lämnat farstukvisten på så många år.

Sooool!

Härligt energitankad efter ett par dagar med strålande sol, och denna dag verkar bli lika vacker! Sitter och dricker kaffe nu, skall snart dra på mig träningskläder och åka ner på MBC. Jag och Tina hann med en väldigt kort, men ändå, en löprunda igår. Körde lite halvmotiverade plankor efteråt. Känner att jag skulle behöva en ordentlig långpromenad i benen nu, eller en timme på crosstrainern. En genom körare helt enkelt.

I kväll skall jag intervjua. Så idag blir det förberedelse för intervjuer, städning och personalmöte på eftermiddagen. Hoppas jag har ro i kroppen till att skriva rent i alla fall en ikväll.

Snart är det Rom! Fast jag har hunnit ångra mig flera ggr om redan. men varför skall jag vara rädd? Världens bästa pappa är ju hemma med barnen.