8 km

Har gått/sprungit runt slaktladan på morgonen. Det tog en timme och elva minuter. Sträckan är ganska precis 8 km lång och jag sprang uppskattningsvis 2 km uppdelat på två gånger. När jag kom hem gjorde jag lite styrkeövningar, planka, armar och rygg. Man lär ju börja liksom.  Om jag fick rutin på det här, så skulle det vara perfekt att göra en sådan här runda ett par-tre ggr i veckan.

Maten igen. Jag äter alldeles för stora portioner och alldeles för sällan. Jag skyller på dålig planering, för det är det enda som är sant. De dagar då jag planerar min kost, handlar hem, och förbereder fungerar jättebra. Plus att jag behöver lära mig att sluta äta när jag är mätt.

Nu har jag beställt Katrin Zytomierskas bok och hoppas på lite inspiration. Jag har ju några kilon för mycket, men helt ärligt så känner jag inte att jag MÅSTE bli smal. För mig räcker det med att känna mig stark, att orka lyfta mina barn och leka med dom. Orka sitta stilla och skriva på dagarna och att orka, orka, orka. Smal är inte så viktigt för mig.

Vila

Lördagen bjöd på en halvmilspromenad med hundarna på skoterspåren. Det var härligt solsken och lite blåst, men i skogen gick det bra. På söndagen var vi på dammen med skoter, pulka, ungar, hundar och korv. Hundarna sprang som tokar efter skotern, så hon fick ju sin motion i all fall. Själv vilade jag. Om man nu kallar pulkaåkning för vila.

Samma på måndagen också. Då var barnen lediga, jag hade tänkt packa i oss i bilen och åka och kolla på Öppet spår i Eldris, men jag kom av mig när det snöade. Storasyster ringde en kompis som kom hit, och stannade hela dagen. Snön höll i sig hela dagen, och vi kurade inne och passade på att sortera, rensa och slänga lite grann. Idag skiner solen igen, från en blå blå himmel, men idag har vi seminarium och vetenskapsteori på schemat. Lillebror var ledsen och ville vara ledig idag, han förstår ju inte att vi far till skola/jobb när vi skjutsat honom. Lilla plutten.

Hunden var med P på jobbet, så inte ens en hundpromenad blev det. SKÖNT. Idag känns höftböjaren av i magen, annars är jag bättre i höften/benet än jag varit på länge. Kanske vilan som gjorde det. I eftermiddag skall jag gå och hämta bilen och barnen, det får bli en PW dit, sedan lugn hemmmakväll med småmyset.

Bakis och skakis?

Fredagens kidnappning gick som smort! Tyvärr kunde vi inte ta henne vid ishallen, för matchen blev inställd. Vi fick spatsera hem till henne istället, men det blev också bra. Jag  med fler fick huvudvärk på kvällningen, vi åkte hem för tolvslaget, sköööönt dagen efter!

På fredagen testade jag  min nya app, Gymboss! Man programmerar in vilka intervaller man vill ha, och sedan springer man! Typ. Jag värmde upp med rask promenad i 6 minuter, sedan jogging 6 minuter och gå 2 minuter. Jag hann springa 3 set, sedan körde det ihop sig eftersom det började ringa om den inställda hockeymatchen, så jag tappade takten och joggade mesta vägen hem i stället. Det gick bra, lite stelt i början men sedan lossnade det och kändes bra.

Lördagen tillbringades i soffan framför teven. En timmes snabb promenad i solen på krispiga skoterspår blev det -underbart! Det var länge sedan jag låg i soffan på det sättet, men bestämde mig för att jag är värd det! Storasyster hade kompis här och lekte så fint, och Lillebror hjälpte P att skruva ihop nya köksskåpen i källaren.

På kvällen gjorde vi varma mackor, vilket var oerhört gott! Då jag undviker kolhydrater så mycket jag kan annars, så är det en sak jag kan tänka mig att synda för. Det har alltid varit en favoriträtt, så det är tillåtet någon gång i bland.

Veckan som följer jobbar P kväll. Jag tycker inte om det alls. Helst inte denna vecka, när det gäller att formtoppa sig till fredagen. Planen får bli såhär:

Söndag - snabb hundpromenad, alt. jogging
Måndag -skidåkning, minst en mil (på morgonen, innan P åker till jobb)
Tisdag - Intervaller jogging/promenad + utfall, vikter, stakning med gummiband
Onsdag - Långpromenad
Torsdag - Vila
Fredag -Stafett!!

Hela sträckan

P var smart och snäll idag. Han vet hur mycket jag ville hinna åka min sträcka på stafetten innan hela cirkusen drar igång. Och det gör den på fredag. Så han tog skidorna med sig till jobbet, ställde sin bil vid växlingskontrollen, och jag min vid kontrollen därifrån jag skall åka. Sen möttes vi i spåret och växlade bilnycklar. Det var halt i spåret och otroligt sjukt bakhalt. Jag stannade och vallade 3 gånger. Men ändå, det tog 47 minuter, gåendes i uppförsbackarna och bromsandes i nedförsbackarna. Är det bra före och jag har bra skidor kan jag åka sträckan på 40 minuter minst. T har ju anmält oss på 1 timme och 20 minuter, så det skall bli gött att kunna ändra tiden, nu när jag vet.

Funderar på att skippa träningen i morgon. Storasyster har en kompis med hem från skolan och när den åker hem så kommer det en annan kompis som ska vara här när övriga familjen är på skidskola. Och P är trött på kvällarna när han jobbar förmiddagspasset. Vi får se. Jag har ju NIKE. Och gummibandet och crosstrainern. För jag skulle behöva köra lite styrka i morgon, sen tar jag en lång hundpromenad på fredagen innan festen. Då kan jag vila och mysa med goa ungar på lördag med gott samvete. På lördag är det tjejvasan också, synd att de inte sänder direkt på teve, som på Vasaloppet. Där kan man snacka bra bakisteve :-)

Hursomhelst så känner jag mig rätt stark i kroppen nu. Sköners.

Hjärtsmält

Hittade en blogg igår, där någon skriver om barns självkänsla och hur vi vuxna kan gör för att stärka den.... Det var otroligt intressant läsning, bra, mitt i prick och huvudet på spiken.

Kärleksört

Det är så otroligt lätt att sitta och se vad andra gör fel i relationen till sina barn -men att hejda sig själv, när man retat sig ursinnig på tjat om glass eller finaste klänningen till skolan, det är inte lätt. När hjärnan är överfylld av tjat, stress, bråttom, måsten. När man inte har tid att lyssna vad barnen säger, utan tar saker för givet och allt blir fel. när man skäller och gnuggar in dem i eländet en gång för mycket. När man ser skamsenheten och litenheten i deras ögon. När man ser tvekan i deras ansikten. Tvekan om mamma älskar dem eller inte.

Då dör man lite inombords. För jag älskar dem. Mer än livet självt. Ibland blir man arg, även på dem man älskar, berättar jag för Ettan när hon ifrågasätter min kärlek. Hon andas ut, ler, men något i blicken finns där nu, som inte har funnits där innan.

Kärlek.

Formtoppad?

Nej, knappast.

Helgen avnjöts i stugan. Skidor och skoter gick varma. Jag åkte en halvmil på lördagen och en mil på söndagen. Hade riktigt bra fäste så jag slapp saxa, men glidet var det värre med... Men det blev lite kilometer i alla fall. Funderar på en långtur i eftermiddag, eftersom jag skall till naprapaten i morgon bitti igen, så i morgon blir det väl inget annat än en längre promenad med hunden antar jag.

Matmässigt har det varit okej i helgen. Hittade ett lågkolhydratsbröd, som var helt okej. Åt ett par skivor med mycket smör, tjocka ostskivor och en skål med gulaschsoppa och creme fraishe till middag på lördagen. Mmm det var gott! Saknar nog bröd mest när jag äter soppa har jag kommit fram till. Kör vidare på mindre portioner och äter oftare istället. 

Ljumsken och höften känns bättre tycker jag. Jag är fortfarande stel i höger höft när jag stretchar rumpan, men det kanske naprapaten kan råda bot på i morgon. Har beställt nya löparskor, ett par terrängskor och ett par vanliga. Terrängskorna tänkte jag att jag kanske kunde använda lite på packad snö också, känner mig faktiskt sugen på att springa, och det har aldrig hänt förut tror jag!

På fredag är det perukfest för bästa S som fyller 40. 12 pers blir vi och det skall bli så roligt!

Idag skall jag göra ett ryck med att få sälja min gamla mobil. Det är ju inget fel på den alls, onödigt att den ligger här och skräpar.

Nike hemmaträning

Ikväll körde jag tolv minuters uppvärmning på crosstrainern, sedan en 30 minuters "Total adrenaline" och en riktigt lång skön stretch efteråt. Jag måste verkligen stretcha mer och längre. Om jag ligger på rygg och vänder över ena benet över den andra höften (?) -alltså det kan jag nästan inte alls med höger ben... Det sitter i rumpan och höftböjaren, spännande att höra vad naprapaten säger nästa vecka.

Längtar våren och långa härliga promenader i ljuset! 

Idag har jag och H anmält oss till MBC. Det börjar först om 2 månader, så vi hinner komma i form tills dess, haha. Jag behöver tänka på maten mer. Jag tror att jag står stilla nu, för att jag äter för stora portioner och för sällan. Oftast äter jag bara två gånger per dygn. Och ofta slinker det ner en kaka eller en bulle eller ngt annat "förbjudet"... Men jag tar tag idet bara. Jag börjar i morgon. 4 mål per dag, mindre portioner. Mer fett, mer grönsaker. Japp.

Strultur

Jag och T skulle äntligen provköra vår sträcka. Hon visade stolt upp nya fina pjäxor. Väl framme så hade hon nya pjäxor och gamla skidor som inte alls passade ihop. Jag fick åka själv, hon tog min bil tillbaka (hennes hade vi redan parkerar framme vid mål) och väntade på halva vägen, så jag fick åka en halvmil i alla fall. Sedan följde hon med tillbaka till starten igen, och lånade mina skidor och åkte hela sträckan själv, jag drog hem.

Bilderna är från den första rimfrosten 2010. Det är vackert med hösten också!

Det var perfekta spår, alldeles nypistat. 4 kalla minusgrader, strålande sol, lätt vind. Takdropp och fågelsång. Underbar dag helt enkelt!

Det gick bra. Lite tung i benen, men jag hade väntat mig värre. Andra dagens pms, så det kanske var det som tog emot. Eller höften, stretchar det jag kan och väntr på bättring. Det har liksom flyttat sig från ljumsken till höften, mera. Låret också. SÅ det har i alla fall hänt något.

Den bästa träningen..

...är den som blir av. En halvmil längdskidor igår kväll var ljuvligt. Kände av halsen igen, likadant som i höstas. Inte förkylningsont, utan mer som om man är svullen liksom, inget svidande. Verkar ha en sväng av samma virus som i höstas, med svullen hals ibland, munsår och trött.

Hursomhelst. Tänkte först balla ur skidåkningen, men for ändå. Det gick bra, kroppen kände helt okej, inget som tog emot som det kan göra om man inte är helt frisk. I kväll får det bli lite styrka och stakning och en genomgående stretching. I morgon blir det att provköra sträckan. Intressant! 

Jag åker bättre när jag vet vad som väntar. Jag har lättare för att motiveras om jag har lite koll på tex uppförsbackar och medlut. Detsamma när jag springer, jag vill veta hur långt jag har kvar och så vidare. Visst kan jag bli trött på en sträcka, tycka den är tråkig och så, men jag springer i alla fall bättre på en välkänd sträcka. T är tvärtom, hon åker bättre i en osedd bana tycker hon.

Jag sökte lite på internet igår och hittade bra rörelser för höftböjaren och rumpmuskulaturen. Att man kan vara så besvärad av stela, korta muskler? Helt otroligt, jag som trodde att jag stretchade bra? Skärpning från och med nu!

Utformad utmaning...

Att gå 10 kilo till midsommar låter som en bra utmaning. Förra våren gick jag ner 12 kilo från första februari till cirka midsommar. Det är inte lika mycket nu, men jag känner att det räcker gott och väl. Sedan får jag se hur jag trivs och mår i den vikten. Jag behöver inte vara trådsmal, faktum är att jag trivs ganska bra redan nu, trots övervikt. Men jag känner mig pigg och stark, det är bättre än smal.

Hur gjorde jag då?
Jag åt LCHF och jag tränade. Mådde hur bra som helst.
Varför bryta ett vinnande koncept? Som jag äter idag smygs det nog in lite för mycket kolhydrater lite för ofta. Jag vill inte köra strikt, dvs ingen kaffemjölk eller gräddsås, men jag vill heller inte ha helgfusk, hamburgerbröd, en pinnglass då och då med barnen, några rutor choklad (söt) lite för ofta.

Jag tränar heller inte så regelbundet som innan, då jag hade något omedvetet driv förut som gjorde att jag sprang 4 ggr i veckan, däremellan långa promenader med hunden.

Min utmaning
Jag skärper helt enkelt kosten, lite striktare, liiite mer planerad.

Jag skärper träningen. Jag kör hårt på skidor så länge säsongen håller, och tar vid med löpträningen sedan. Efter eller under löpträningen tänker jag köra lite bootcamp övningar, det brukar vara effektivt för styrkan och uthålligheten, som jag ju behöver. Mer muskler bränner mer fett också. Intervallträning är också urbra för mig.

Kommer att köra Insanity en gång i veckan, för sällskapets skull och ett par NIKE styrketräningar i veckan. Sedan blir det ju alla hundpromenader också, där jag kan gasa på lite extra.

Målet
Springa en femma på under 25 minuter på Blodomloppet. 28 maj 2012.
Eller milen under timmen. Antingen eller. 
-10 kilo vid midsommar.