Hjärtsmält

Hittade en blogg igår, där någon skriver om barns självkänsla och hur vi vuxna kan gör för att stärka den.... Det var otroligt intressant läsning, bra, mitt i prick och huvudet på spiken.

Kärleksört

Det är så otroligt lätt att sitta och se vad andra gör fel i relationen till sina barn -men att hejda sig själv, när man retat sig ursinnig på tjat om glass eller finaste klänningen till skolan, det är inte lätt. När hjärnan är överfylld av tjat, stress, bråttom, måsten. När man inte har tid att lyssna vad barnen säger, utan tar saker för givet och allt blir fel. när man skäller och gnuggar in dem i eländet en gång för mycket. När man ser skamsenheten och litenheten i deras ögon. När man ser tvekan i deras ansikten. Tvekan om mamma älskar dem eller inte.

Då dör man lite inombords. För jag älskar dem. Mer än livet självt. Ibland blir man arg, även på dem man älskar, berättar jag för Ettan när hon ifrågasätter min kärlek. Hon andas ut, ler, men något i blicken finns där nu, som inte har funnits där innan.

Kärlek.